matildarosen

Kom för sisådär 40 minuter sedan hem från det värsta jag varit med om vad det gäller träning!
60 minuter spinning, "maxpass"! Att det var maxpass fick jag och Sanna reda på när vi redan satt på cyklarna och att det var 45 minuter rent helvete kvar fick jag reda på när jag kollade på klockan, döslut, efter 15 minuter.
Ärligt talat, det var de värsta 45 minutrarna jag varit med om, har aldrig upplevt sådan fyskisk smärta och har aldrig någonsin haft sådan hög puls. Det var inte ens skönt! 
Har väldigt svårt för att svettas i vanliga fall, även då jag anstränger mig, och trodde inte jag kunde svettas så att det droppade av mig, men ikväll hände något, det rann, droppade, skvette av mig!

Just nu har jag börjat andas igen och fått i mig lite föda, så jag känner mig för tillfället bara jävligt förvånad och duktig över att jag stannade kvar i detta rum hela passet ut.. Men aldrig mer, aldrig mer spinningpass som leds av någon annan. Aldrig mer maxpass.
Särskillt inte efter en veckas förkylning, då man tappat en del kondition, det som grädde på moset också!

Folk brukar säga att det är skönt att känna att man lever, men jag måste säga att det var väldigt obehagligt att känna känslan av att jag höll på dö. Jag känner att jag lever, och tycker det är skönt att göra det, på annat sätt!
Finns ju hur många, trevliga, sätt som helst att känna att man lever, inte sant.

Nu blir det en lång och väldigt välförtjänt dusch, för jag måste säga att detta var bra gjort för att vara mig.


Lev väl, kram kram.