14 december


Det var 13 december igår, tredje advent och luciadagen med andra ord, fast näe, jag kan inte fatta det. Men det är sant, det har redan varit tredje advent och luciadagen har redan varit. Jag har noll julkänsla och jag tror faktiskt inte jag hunnit njuta just något av advent detta år. Allt har handlat, och handlar om flyttning, vilket har varit och är jäkligt kul, såklart. Men lite tråkigt är det att jag missat njuta av adventtid då det enligt mig är den bästa tiden på året.

Och eftersom vi är två i familjen som ska flytta, och den älsta av oss ligger ganska långt före i det flyttprojektet, så får jag vänta så snällt tills hon och Lars har bosatt sig på  riktigt innan vi på allvar kan ta tag i mitt blivande hem. Men sen, kanske i slutet av denna vecka till och med, ska det ta mig fan börja rivas, läggas och sättas av bara den på Norrtullsgatan så jag kommer in någon gång. Fördelen med mitt nya hem är att det inte kommer ta en artondel av tiden som Stuvaregatan tagit, tack och lov!
Den som väntar på något gott... kan man lugnt säga.

Något annat jag inte alls hade koll på är att jag fyller år imorgon, ja... Men kalaset blir på lördag så jag känner mig inte alltför panikslagen över matlagning och tårtbak ännu. Lyckligtvis kommer jag nog inte behöva stå för kalaset på egen hand, så att säga, brukar aldrig vara så. 

Jag har alltså noll koll på dag och datum numera, men det gör inte så mycket så länge jag bara håller koll på när och hur jag jobbar.
Och appropå jobb så måste jag säga att det var riktigt skoj att jobba igårkväll!
Jag jobbar egentligen rätt så lite än så länge, vilket är synd med tanke på min ekonomi och mina kommande utgifter, men samtidigt har det varit jäkligt skönt att ha de lediga dagar jag haft, för det känns verkligen som om jag haft ett heltids om inte övertidsarbete den senaste tiden. Har sovit och sover på tok för lite och hinner trots många lediga dagar inte med en tredjedel av allt jag tänker och vill hinna. Så jaa, eget hem utan anpassning och nervsammanbrott på andra bli något det!

Just nu är jag inte bara trött, utan snortrött efter fya alldeles för korta timmars sömn. Men det känns bra ändå då dagen ska tillbringas i Gävle med Sanna, vilken är en av de jag tycker allra mest om att umgås med och den absolut starkaste och mest beundransvärda flicka jag vet. All kärlek till henne.

Puss o kram!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0