Suck, var förnamnet.

Ibland känns inte allting skitrolig, tiden är snabbare än en själv och psyket svagare än kroppen. Jag är expert på att ha med mig lite för mycket packning än vad jag egentligen behärskar, ibland käns det som att armarna kommer bli långa som aparmar innan jag är framme, som idag. Idag hade jag 4 väskor/kassar jag skulle ha med mig från mormor till pappas kontor, vilket är en bit då man har packning, alla väskor lika tunga, en med böcker och en med täckkläder bla, och då vet ni ju hur tungt det kan kännas, halvvägs kommer jag på att jag är skitkissnödig, bara att gå på... Väl framme och efter att ha skyndat mig in med alla kassarna på pappas kontor (toaletterna är väldigt små) så småhoppar jag mot toaletterna, av 2 toaletter på övervåningen så är lampan trasig på båda, becksvart då man stänger dörren alltså, och ingen mobil hade jag på mig så jag kunde inte lysa upp med den heller.. Okej, ska jag kissa på mig här och nu eller ska jag gå ner en trappa och hoppas på att det är ledigt där? Jag väljer att göra ett försök att gå ner, toa 1 nere - vägrar gå in där insåg jag bara efter att ha öppnat dörren, stanken var likamed salmonellasjuk eller något liknande, toa 2 nere, alltså fjärde toan i orningen, ni vill inte veta vad som fanns där inne! På golvet, inte i toan..... VAD FAN ÄR DETTA!?

Hade nästan glömt bort hur kissnödig jag var vid det här laget, kutade upp fort som ett arsle, utan att pinka på mig, hämtade mobilen på pappas kontor, spraaang mot toaletterna där uppe igen, möter vaktmästaren som under tiden jag varit ner och vänt samt hämtat mobilen för att få ljus uppe, tydligen har hunnit byta lampor uppe! VEM VILL MIG VAD!?
Jag kissade i alla fall inte på mig!
Meningen var att jag skulle städa pappas kontor, vilket jag också gjorde, men det gick snabbt vill jag säga. Tanken var att jag skulle ta pappas bil med alla kassar hem, men han kom aldrig och jag orkade inte vänta då jag var sjukt hungrig och småsur, så jag klädde på mig täckkläderna för att jag tänkte det var lättare att ha dem på sig än att bära dem, sen fattade jag de tre andra kassarna och traskade tillbaka till mormor, därifrån jag åkte med mamma hem. Inte nog med allt detta så har jag varit sjukt trött hela dagen, sådär trött så man tror man kan somna stående, detta hjälpte mig ju inte direkt.
Efter att nu ha ätit och fått satt mig ner så är jag på lite bättre humör och jag kan ju inte annat än att tro att det fanns en mening med min dag.

Såna här dagar kommer med jämna mellanrum, för alla skulle jag tro. De är ju minst sagt trevliga, men jag är säker på att de behövs ändå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0