matildarosen

Hur många gånger har jag inte tänkt skriva här, jo, ungefär varje dag, men ångrar mig alltid, för vem bryr sig, eller så gnäller och klagar jag bara och det vill jag helst skona folk från att ta del av.

Men nu tänker jag både skriva, och klaga, och gnälla.
För jag har en förbannad jävla mage som gör ont och krånglar 23 timmar om dygnet, och minst lika irriterande som den gör ont är att jag kan, om jag bara hade någon slags karraktär, se till att det åtminstone blir bättre, men jag är för lat och tycker om det jag egentligen inte tål alldeles för mycket.

Sen, jag är rätt så bra på att tänka först och handla sen, bara det att jag tänker och handlar oavsett om jag kommit fram till att det är ett smart eller osmart drag. Och jag blir så arg på mig själv att hälften vore nog, om man räknar ut att någonting är osmart att göra, och tänket att, det här kommer jag nog få ångra, varför i hela helvete gör jag det då!? Ja, jag är lika ovetande som alla andra.
Samtidigt kan man ju se det som så... att man kan ju inte veta förän man provat. Näe, det är ju också sant, men ändå så borde det ju vara mest logiskt att ta det säkra före det osäkra.

Men allt är mitt eget fel, så därför accepterar jag läget, och jag står givetvis samtidigt för det jag gjort. Nu har jag fått lära mig vad 'att ta konsekvenserna' betyder och kanske är det bra att veta det.
Jag medicinerar mig med smöriga Westlife-ballader och att jobba, och det funkar oftast hyffsat bra.

Måste samtidigt bara flika in också att det är himla tråkigt att alla historier ska kryddas och vridas till så otroligt mycket, ofta gör folk något som inte var så mycket, till en jävligt stor grej, gonggongen går i raketfart och historien ändras lite från trut till trut, det, det är tråkigt.

Otroligt tacksam över att det är så skönt gäng som jobbar nere på Albertina i alla fall, dagarna går undan där nere. Sen är det rätt bra att det finns dumma gäster var och varannan dag också, så man får spy ut lite galla i köket. Inte bara en annan som är dum. Hah! Stackars våra kockar...


Och vad gör detta om 100 år? Så kan man också tänka, käns som att livet är alldeles för kort för att lägga ner för mycket möda i en del saker och ting. Att lära sig en läxa och sedan gå vidare, det håller nog bäst.
Eller, gör om och gör rätt, som vi säger på Albertina!